You shook me all night long

Idag hade jag min sista tenta (för denna kurs, har fortfarande typ 6 år kvar) och kan nu komma tillbaka till bloggen för att berätta om min oerhört intressanta liv.
Nästa vecka åker min fina iväg på äventyr i 10 veckor. Det är mycket nu, som försvarsmakten säger. Men jag tänker att det alltid känns mycket när allt kommer på en och samma gång, fast jag varit bredd på att han ska åka sen länge. Jag antar att jag inte kan förbereda mig på att säga hej då. Så när han gick och handlade stod vi länge i hallen och kramades innan. Innan han skulle OCH HANDLA. Men jag antar att det är så, och jag tänker mycket på att man glorifierar kärlek som tagit slut men inte kärleken som finns där? 
 
Varje morgon vaknar jag med hans armar om mig. Varenda jäkla morgon. Och när jag vaknar först ser jag honom slå upp sina blå ögon. Och när han vaknar först väcker han mig med pussar som får mig att vilja vakna. Vi äter frukost ihop de morgnar jag börjar lite senare, vi lagar mat blandat med pussar. Varje middag. Vi handlar tillsammans, vet precis vad vi ska ha och hånglar i hissen på väg upp till lägenheten. 
Jag vet att han öppet avskyr par som förklarar sin kärlek för andra att ta del av, i sociala medier och så. Men jag känner att jag vill skriva det, om inte annat för mig och min skull. Det är det här livet jag vill minnas, alltid. Det är så himla fint just nu. 
 
Fin anekdot: När jag äter sura godisar gör han grimaser = Äkta kärlek. 
 
 
Men jaja. Vi ska äta middag och sen gå på bio. Finfina livet och så. Jag älskar det så klart. Imorgon vankas halloweenfest och då måste man ha läskiga kläder och singstar.