Från Köpenhamn till 90-talet

Är tillbaka i Luleå sedan några dagar tillbaka. Har haft LIVETS RESA och ville aldrig åka hem igen. På radio säger de att Köpenhamn är det nya New York, jag har visserligen aldrig varit i NY men kan förstå varför de säger så. KPH har verkligen allt? Kräver inget mer.
 

Träffade Iris redan första dagen. Gick sedan runt med ett sjukt svullet ben hela vistelsen :)) Är för övrigt obeskrivligt nöjd, Iris läser verkligen tankar gång på gång!



Besökte Christiania! Gick runt i scenografin i en dystopi, tankarna fördes direkt till The Tribe som gick på tidigt 00-tal och jag försökte bara fatta att detta verkligen är en stadsdel som existerar. Det gäller ett generellt fotoförbud efter Pusher street, inte helt orimligt med tanke omständigheterna. Det var värt ett besök, mest för att få gå genom Freetown. Pusher street, not so much. 
 

Samma dag som vi kom hem var det 90-talsfest och en är ju inte feg. Drog på alla mina favoritkläder samtidigt och dansade tills lamporna tändes. Intensiv men underbar helg! 

Vart är vi påväg?

 
Vi ska till Köpenhamn!

I en månad (minst) har jag omsorgsfullt placerat ut små pilar i olika färger i en drive-karta. Har markerat ut vårt hotell, gångvägen till tatueringsstudion (där vi har den enda tiden att passa förutom flygen då), secondhandbutiker och trevliga fik. Och tre ölbarer för when in Denmark osv. Ser fram emot hotellfrukost, wienerbrø och flødebulle, Strøøøøget och andra grejer med danska Ö:et som jag ändå alltid läser som ett O. Ser fram emot lite nytt, ni vet?
Vill gärna bocka av Christiania, HC Andersens grav och Nyhavn.
 
 
 
Det kan vara lätt att läsa att andra gör roliga saker, återvända till sig själv och ens jävla skitliv som går ut på att vakna varje morgon, spendera dagen, komma hem laga mat spendera kvällen och somna med ångest för att kommande dag ska se likadan ut. Så känns det i mig ibland. Det är mitt femte år på universitetet, det är som att jag spenderat en hel livstid här. Men så minns jag också att jag spenderade ett av de åren sjukskriven, och ett av dem på ett heltidsjobb. Jag måste påminna mig om det rätt ofta: jag har inte slösat med mina år. Jag har varit precis där jag bör vara.