Bara framåt.

 
Jag läser stilistik för tillfället och analyserar texter och rörliga medier. Min egen skrivandesprocess får så många svar och jag tänker tillbaka på mina lärare som sagt att jag måste ta vara på mitt skrivande, att jag förstod stilgrepp långt innan jag kunde terminologin. Det är roligt att lära sig, hoppas jag känner så för alltid.

Annars försöker jag yoga så mycket som möjligt. Jag har haft en upp-och-ner vår med kronisk värk som hållt i sig i flera veckor för att senare försvinna lika hastigt som den kom. Jag har inte haft mer ont än vanligt, men kanske har det stört mig mer än vanligt nu när jag verkligen VILL yoga. Det är som att jag behöver några timmar i veckan där jag inte tänkte på nationella proven, stilanalytiska inlämningar eller den stundande lingvistiktentan som flåsat mig i nacken sen 2014. Jag har som mål att kunna stå på huvudet och ba njuta. Just nu står jag där och skakar som ett asplöv och är livrädd att falla baklänges. Njutet är långt bort. Jag har i alla fall beställt en yogamatta, efter att ha yogat på golvet. Plus att jag gärna vill ha en egen matta när jag går på yogalektioner, delvis för att deras är lite för mjuka och delvis för att.. jag inte vill sätta mitt ansikte mot någon annans fotsvett.
 
Sommaren däremot; inte långt bort. Det ska bli varmt i veckan och jag har tagit fram alla mina vårjackor för två veckor sen. I lördags städade vi på balkongen och nu ska vi bara lägga golv på den råa betongen och ställa dit utemöblerna så vi äntligen kan njuta lite där. Tyvärr har vi ju inte sol där under dagen utan bara mellan 04-11.59 ungefär. Men morgnarna i alla fall, det är bättre än ingenting. Ser fram emot att äta frukost ute, och heck vem vet kanske yoga där! 
Jag ska mest troligt inte jobba i sommar, utan ta igen det sista sista som jag missade under min sjukskrivning. Och sen finns det ingenting bakom mig längre, bara framför.