Prestationsångest

Jag har prestationsångest över allt. Över denna blogg till exempel, över detta inlägg som jag skrivit om 4 gånger. 
Idag när jag kom hem från jobbet sov jag i 40 minuter med en katt vid mina fötter, för att ta en paus i presterandet. 
 
Jag har bokat in två tatueringstider i sommar, med en dag mellanrum. Vad gör man inte när två tatuerare befinner sig i samma stad, samtidigt? Får dåligt samvete pga tycker inte jag förtjänar dem. 
Jag har köpt vattenfärger. Bara för att jag tycker det är rätt roligt att måla med akryl, så jag tänkte att akvarell kanske är någonting? Men kan ju inte bara gå all in direkt, så köpte vattenfärg för barn. Jag äger en oanvänd pensel som jag inte färgat röd med akryl, så pillar på med den. Har hittills målat två saker: En boll och en blomma i en kruka. Målade på ett kuvert, eftersom jag inte är duktig nog(?) för att måla på riktigt papper?

Eller va? Att jag ens tänker så? Det är väl klart jag är värd att måla med mina barnvattenfärger på vilket papper jag vill?

Blev upprörd över att jag ens tänkt tanken, tog fram finpapper och målade ett litet självporträtt. 
 
 
 
det är väl klart att jag förtjänar att vara precis där jag är. att jag förtjänar vartenda finpapper jag vill måla på, varenda ton i musiken jag lyssnar på och varenda kopp med kaffe som jag serverar mig själv. 
att jag ens vågar tänka annat. nä, inget mer sånt nu.

Vecka 21

Här kommer en liten lista om veckan som kommer. Kanske blir den ett återkommande inslag? Denna har har hur som helst lånat av Ellen.
 
» Veckans planer:

Denna vecka är sista veckan jag har möjlighet att göra färdigt inför det stora kalaset jag jobbat med ett tag. 700 gäster dyker upp och om minsta lilla servett ligger fel ryker huvudet på yours truly. I övrigt har jag lektion med mina elever, sporadiska möten strösslade över dagarna samt ett dockskåp som väntar på renovering! Sistnämnda där, det får ni se en annan gång. Och på onsdag tar Mattias examen, no biggie. Hehe. Big biggie. 

 

» Veckans läsning:
Förutom namnen på alla gäster och dess bord? Ingenting! Jag har inte ro att läsa när Islossningen stundar!

» Veckans måste:
Ta en sak åt gången, det finns miljoner tankar som ska bli verklighet. Allt från servettvikning till rektorsinbjudan till stryka klänningen till att laga mat en vanlig tisdag. 

» Veckans middag:
Hoppas på sushi på onsdag eftersom firardagen!!

» Veckans önskning:
Sol och +25 samt vi är i stugan och lever life? (haha de har lovat +13 men en lever ju på hoppet)

 

» Veckans oro:
Tänk om allt skiter sig. Samt C-uppsatsen. Har haft ångest över den since 2015. 

» Veckans pepp:
Förutom Mattias examen och bankett på lördag: Ska träffa Clara på onsdag och förhoppningsvis diskutera kring ett projekt som jag är _så_ pepp på. Plus att det är ångestpub då, och det faktum att det ens FINNS någonting som heter ångestpub och att det är en grej här gör mig ännu mer pepp! 

fem gånger vi sa hej då till plasten

För ungefär ett halvår sedan började jag fasa ut plasten ut mitt hem. Det är en blandning mellan viljan att undvika onödiga gifter och en önskan om att kunna ge vidare planetet till mina barn. Det går rätt långsamt eftersom jag tänker på min plånbok och samtidigt inte vill SLÄNGA saker som fungerar förrän de 1. tjänat sitt syfte/går att återvinna eller sälja vidare och 2. jag hittat ett bättre, hållbart, alternativ. 
 
Hur jag (och mitt hushåll) planerar att minimera plastintag i vårt hem och hur vi jobbar med det just nu:

Köpa nakna produkter
- En låååång väg dit, allt som säljs på vårt lokala Ica är inplastat. Till och med eko-paprikor! Men vi gör redan vårt bästa för att köpa nakna grönsaker när det finns, och vi är oftare på större butiker med bättre utbud av o-inplastad mat. Exempelvis säljs mjölk på tapp nu; ännu ett steg i rätt riktning. 
 
Säga nej till plastpåsar
- Det gäller främst plastpåsar från mataffären eller shoppingpåsar. Har länge ursäktat detta med att vi behöver soppåsar. Men jag köper i ärlighetens namn hellre bestämda soppåsar på rulle än att slänga mina sopor i färgade plastpåsar som kostat mig 3:- styck. 
 
Långsamt byta ut plastartiklar i badrummet till mer hållbara alternativ
- Mattias är redan i framkant eftersom han har en rakhyvel i rostfritt stål. Jag har fortfarande en i plast eftersom jag kan se för min inre blick hur jag slinter gång på gång med en stålhyvel eeeeh. Men vi har bytt ut tvättmedelsflaskan till en i glas och har helt slutat köpa tvättmedel i plastflaska. Vi testar för tillfället ett ekolokiskt, giftfritt sköljmedel och vi får se hur det går. Har tänkt tanken på tvättnötter, men är kluven till dem. Får problematisera vidare i ett eget inlägg kanske! Har tänkt byta ut våra tandborstar till bambu, men måste använda upp de vi har hemma pga kontraproduktivt med svinn.
 
Från plastkruka till porslinskruka
- Förr bodde alla våra odlingar i plastkrukor innan de blev stora nog att flytta till vuxenkrukor dvs i lera, porslin eller glas. Nu är det bara två chiliplantor kvar i plastkrukor, sen är våra växter plastfria. Förutom citronmeliss-bebisarna som bor i en glassburk, vi får se hur vi gör med den. Den får nog bo kvar tills den inte har något syfte längre.

Hej då matlådor i plast
- I början på året gick vi igenom vårt skåp av plastlådor (det stämmer, ett köksskåp med enbart matlådor) och lämnade dem till återvinningen. Nu använder vi mestadels glaslådor med undantag för några väl utvalda plastlådor som finns för nerfrysning. En dag får de också flytta ut, men ett steg i taget. 
 
 
Ungefär där är vi just nu! 
Ibland undrar jag varför jag inte bara sveper in mig i plastfolie och lever skiten ut vår planet och sen dör under ett sopberg, senast jag funderade på detta var när vårt nya giftfria sköljmedel fick våra kläder att lukta... öl. Men när de torkade helt hade de fått en frisk doft av... ingenting? Tyg bara? Det är så ovant att inte ha parfymerat tvättmedel?! Men vi jobbar på!

En sista fest

Förra veckan valdes den nya projektledaren in och mina dagar vid skrivbordet är räknade. Det är sorgligt, men ska samtidigt bli spännande att göra någonting annat. Och(!!) än är jag inte klar, jag planerar i detta nu en bankett för 700 gäster. Vill ändå påpeka att jag aldrig gjort en så stor sittning.
 
Förra helgen var jag och Mattias på WoodStuk. 
 
 
Jepp, låt mig förklara. 
För två år sen låg WoodStuk i april, jag gick bananas med glittret (pga rock-tema) och min vän sa att det såg ut som att jag sålde saker, exempelvis mig själv. Blev förnärmad och slog ut med armarna, men hen försäkrade mig att jag såg mycket mycket dyr ut. "Jättelyxig". Jag var nöjd så. Och väl där träffade den lyxprostituerade en panda som hon claimade som sin egen. 
 
Vi var mer smakfulla i år.
 
Två 50-babes och en nutidspingla! 
 
Nu är samtliga bordsplaceringar gjorda (pjuh, fyra dagar tog det) och jag vågar blicka fram och tänka på mindre viktiga saker; Vilken klänning ska jag ha? Vilka skor, och vilken frisyr går med det? Ah, måste ta tillfället i akt att ha mina finaste kläder. Hehe. 
Sen väntar sommaren, jag längtar nästan ihjäl mig efter värme och ledighet!

Ehlers danlos awareness month - 30 punkter

I maj är det EDS awareness month, då pratar jag extra mycket om ehlers danlos syndrom. Det gör jag av flera anledningar. För att någon ska känna igen sig och äntligen få en diagnos, för att folk ska få upp ögonen för tanken på att det finns människor som lever med osynliga sjukdomar och för att någon som trillar in här kanske tror att hen är ensam.
Till dig, du som känner dig ensam i din värk, trötthet och studvisa hopplösthet: Du är inte ensam.


"Det här är ett test för att öka medvetenheten om hur det är att leva med en osynlig sjukdom. Idén kommer ursprungligen från USA och ”National Chronic Invisible Illness Awareness Week”. Tanken är att personer med en kronisk osynlig sjukdom ska besvara frågorna och lägga ut frågor & svar på sin blogg eller hemsida, så andra människor får en inblick i hur det kan vara. Trasdockan har översatt frågorna från engelska och det är fritt fram att låna frågorna till sin egen blogg. Kanske finns det personer i ditt liv som behöver få en ökad medvetenhet om det du upplever dagligen?" 

 

1. Sjukdomen jag lever med heter: EDS, Ehlers Danlos syndrom.

2. Jag blev diagnostiserad år: 2014

3. Men jag har haft symtom sedan: Dokumenterat sedan 1997

4. Den största förändringen jag har behövt göra är: Acceptera det. Verkligen. Att acceptera att livet inte kommer kunna bli som jag trodde att det skulle bli och att jag måste visa mer hänsyn till min kropp.

5. De flesta människor tar för givet att: Jag magiskt har blivit frisk när de inte sett att jag varit allmänpåverkad på ett tag.

6. Det värsta med morgnar är: att jag periodvis inte ens upplever dem.

7. Mitt favorit medicinska tv-program/bok är: Nä, det är ingenting för mig. Men om någon vill läsa på om EDS finns bra info på socialstyrelsens hemsida. Jag googlar ingenting, jag läser inga läkarböcker och tittar inte på tv. EDS går inte att bota, men den går att leva med.

8. En pryl jag inte kan leva utan är: Det har ju ingenting med någonting att göra, men mina linser eller glasögon har jag svårt att vara utan?

9. Det värsta med nätter är: den periodvisa vakenheten. Att kroppen vägrar somna och att jag varvar hjärtklappning medf myrkrypningar. Det är mycket mindre sånt nu för tiden, jag är i en bra period just nu.

10. Varje dag tar jag ___ (antal) mediciner & kosttillskott: Jag tar luftvägsvidgande samt kortison fyra gånger om dagen och resten av mina mediciner vid behov. Det gäller smärtstillande, betablockerare, kortisontabletter, antihistaminer, bricanyl och liknande. Jag har helt slutat med ångestdämpande och sömntabletter. Jag har helt valt att tacka nej till morfin eller andra opioider.

11. När det gäller alternativa behandlingsmetoder så: finns det ännu ingenting som än fungerat. 

12. Om jag var tvungen att välja mellan en synlig och osynlig sjukdom så skulle jag välja: Ett sånt vidigt val. Men om jag tvunget måste välja en så hade jag valt att förbli osynlig, för jag tycker det är värre när folk tycker synd om mig än när de inte tror mig.

13. När det gäller jobb och karriär så: försöker jag att inte tänka så mycket på det, eftersom framtiden är oviss. Jag ser inte att EDSen skulle påverka mig så mycket att jag inte kan göra mitt jobb som lärare: Jag får stå eller sitta när jag vill, ha en ritplatta om det är för svårt att rita på tavlan någon gång och jag behöver inte bära någon eftersom mina elever är vuxna. 

14. Folk skulle bli förvånade över att få veta: hur mycket det påverkar kroppen att göra saker som är kul. Promenera in till stan, strosa vid hamnen eller dansa en natt. Dagen efter betalar jag tillbaka i tusenfalt och ibland är det inte värt det, jag säger nej och någon säger men kom igen då. 

15. Det svåraste med att acceptera min nya verklighet har varit: Att jag inte får vara stark. Att jag inte kommer kunna lyfta tungt, springa fort och vara så som jag varit. Att min kropp inte kan se ut som jag vill att den ska se ut. Att jag måste sitta still när jag bara vill dansa.

16. Något jag aldrig trodde att jag kunde göra med min sjukdom, men som jag klarade av var: Hittills har jag klarat de saker jag bestämt mig för att göra, kanske för att jag vet mina egna gränser. 

17. Den allmänna uppfattningen om min sjukdom verkar vara: Att jag ska falla ner död när som helst.

18. Något jag verkligen saknat att få göra sedan jag fick min diagnos är: Ingenting förändrades väl egentligen när diagnosen kom, men jag saknar kanske hoppet om bot?

19. Det var väldigt svårt att ge upp: Dansen. Helvete alltså. 

20. En ny hobby som jag skaffat mig sedan min diagnos är: Ingenting är förändrat sen jag fick diagnosen, kanske för att den egentligen inte förändrade så mycket.

21. Om jag kunde få en dag då jag kände mig helt normal, så skulle jag: Hjälp, vad hinner man på en dag? dansat hela förmiddagen och gått ut och hängt med alla jag känner hela kvällen, haft klänning utan strumpbyxor, druckit bubbel och ätit mat och dansat utomhus i daggen och vaknat upp dagen efter och inte haft ont. Värt.

22. Min sjukdom har lärt mig: Att säga nej. Och att säga Ja.

23. Vill du veta en hemlighet? En sak som en del människor säger och som jag verkligen retar mig på är:      Hade kunnat göra en milslång lista men här är ett axplock: 1. Jag har googlat och tycker du borde testa xxx. 2. Har du testat att träna? 3. Har du testat att äta xxx-fritt? 4.Jag är faktiskt också trött ibland. 5.Jag önskar att jag hade EDS så jag kunde vara ledig sådär!

24. Men jag älskar när personer: Frågar genuina frågor och ibland accepterar att jag svarar att det är skit och att vi sen fortsätter med dagen precis som vanligt. 

25. Mitt favorit motto/citat/textstycke, som får mig att uthärda de värsta stunderna är: Det är vad det är. 

26. Det här skulle jag vilja säga till någon som nyss fått sin diagnos: Du är inte ensam. DU ÄR INTE ENSAM. 

27. Något som förvånat mig över att leva med en sjukdom: Hur oförstående människor är. 

28. Det snällaste som någon gjort för mig när jag inte mådde bra var: Alla miljoner stunder Mattias har masserat mig så jag ska kunna sova.

29. Jag stöttar det här projektet för att: Ingen ska tro att hen är ensam i sin diagnos. Det finns ingen bot och en dag ska jag dö tillsammans med EDS. Men alla andra dagar ska jag leva tillsammans med den

30. Det faktum att du läser den här listan får mig att känna: Bra, jag hoppas den når ut till någon som behöver det.