En hoarder som kan organisera

Vi har semester och passar på att sälja allt vi äger. Nästan i alla fall. Har hittills sålt bland annat min vardagsrumsmatta, min TV, mina orientaliska ljuslyktor från en tveksam period i mitt inredande, hörlurar, Mattias Lasse Åberg-glas som aldrig använts osv osv. Och vill ingen ha det lämnar vi allt som är i fint skick till myrorna. 
 
 
Vi lämnar bort allt som vi har dubbelt av, som mitt fullt fugerade, men antika, strykjärn. 
Det är en befrielse och jag inser att jag inte älskar ens en bråkdel av allt jag äger. Jag har bara varit en hoarder som lärt mig att vika kläder och organisera mina saker. Maximalism och samlande är inte samma sak som stök, det innebär kanske endast att en känner sig trygg bland sina älskade saker, kanske att känslor, nostalgi, kan sitta i ting. Inget fel i det, jag har sparat på allt möjligt för att jag känt något för det. 
 
Men jag blir stressad av saker, och det är först när jag blivit äldre jag insett att mycket saker framme får mig att må dåligt. Och när jag mår dåligt blir det stökigt, och det känns inte bättre. Blir frustrerad när det är jobbigt att hänga in grejer i garderoben för att det hänger så mycket saker, när jag inte ens ser vad som hänger där. 
Därför är det inte hållbart att vara en maximalist som kan vika och organisera. Jag behöver något annat, och jag är på väg dit!
 
 
#1 - Mikaela

Jag skulle också behöva gå igenom alla mina grejer och ev sälja av det jag inte behöver. Mest av allt måste jag få lite plats i min garderob!

#2 - Felicia

så sjukt snygg hårfärg :D

Svar: Tack!
Frida

#3 - Josäfin Andersson

Skulle också behöva rensa bland alla saker... (btw älskar ditt hår!)