Under tröjan

Denna historia börjar egentligen igår, den 23 september. Mattias fyllde 24 år och vi firade med lyx-frukost och senare finlunch. 
 
Alltså. Hade jag träffat denna kille för 10 år sen, när bilden är tagen, är jag övertygad om att jag fallit handlöst. Precis som jag senare gjorde, ingenting har förändrats på 10 år. bara allt. men är alldeles säker på att det hade varit vi om vi träffats innan också, jag bara vet det.
 
I alla fall. Vi hade fredagsmöte på jobbet, då äter vi en obligatorisk glass. Min smakade whiskey.
 
Sen gick jag på sittning! Phösartacksittningen för att vara mer exakt, den sista sittningen med årets phösarkår!
Paxade en plats.
 
Det var zebra-tema! Axel var en true artist och målade mig! Fluffy köade för att få en bit av artisten.
 
Sen blev det lördag, jag och mitt nu vuxna kex hoppade in i en lånad bil och körde till Umeå. 
 
Och så var vi gaddade! Mattias är ett jävla work of breath taking art, precis som han själv ursäkta klyschan men är så förbannat kär bara. Jag kan inte tänka mig en bättre piece till honom än fina linjer och ett drömmigt motiv. Helt enkelt vackert, Elsa Billgren-krispigt och allt man säger till det finaste en någonsin sett.
Min blev ett old school-paraply av Rassmus på Queens tattoo, är så himla nöjd!
 
Föga anar ni att att jag blir nypt i rumpan på bilden? Nu när ni tittat efter igen ser ni också det.