Pasteller

Det är sol i Luleå och idag vankas tenta. I lördags var jag inbjuden som praktikant-projektledare till den stora examensfesten för att se hur allt går till innan gästerna anländer. Till vintern ska jag fixa en examens fest själv, min första.
 
Sommaren förresten? Det är bara maj och det har redan varit över 20 grader!? All min sökhistorik ser ut såhär:
 
för jag kan inte tänka mig någon bättre färgskala på accessoarer. 

Projektledare

Hej!
Äntligen är jag tillbaka, trots att det är tentaperiod och regnet öser ner. Och idag kom ett officiellt besked:
 
 
Japp. 
På sommaren kliver jag på mitt jobb som Luleå Studenskårs projektledare, efter att ha blivit inröstad under kårfullmäktige. Det är ett heltidsjobb så jag lägger studierna på is ett tag och det känns bra. Faktum är att hela situationen känns så bra att jag knappt kan förstå det själv!
 
Idag blir dessutom vårt vardagsrum färdigtapetserat och nästa vecka hoppas jag kunna sitta på balkongen till mitt nya rum och bara carpa sommarkänslor.
 
 
Vyn från Mattias balkong förra veckan. Fast snart sitter han en trappa ner, på balkongen med utsikt över samma vatten. För nu flyttar vi ihop!
 
 

Slutspurt del 1

Efter att ha levt hela dagen igår med tanken om att det var måndag upplever jag idag måndag nr 2. Sitter i skolan och har precis läst ut lingvistikboken, så tar en paus för att göra ingenting och dricka kaffe.
 
Förra veckan satt jag och två applenördar till vid mitt köksbord och gjorde viktiga saker. Minou tog tilläfllet i akt att spexa lite och få en massa Ahh:ande och Åhh:ande från sin överförtjusta publik.
 
 
Jag har roliga saker att berätta också men åter igen måste jag vänta. Åh, detta förbaskade hemlighetsmakeri! 
Men imorgon, då borde jag kunna berätta! Jag har väntat så himla länge med detta och jag är ej gravid och jag planerar ej att bli det heller, men detta är också spännande och förhoppningsvis en stor förändring!

På min fönsterbänk

 
SER NI VAD DET VÄXER?!
Alla dessa står i köksfönstret och är vårt favoritsamtalsämne när vi sitter här. Det är en krydda vi räddat undan döden, en palm som tyvärr ska gå i graven och ge plats för mynta, krasse, två basilikor och en aloe vera som jag ska ta skott från och som jag hopps bli en hel aloe vera-skog. Minou spenderar ungefär 80% av sin vakna tid med att titta på växterna, antar att hon tar hand om dem på sitt vis.
 
Våren förresten, eller kanske försommaren, kom 1a maj. Äntligen.

I maj ska vi slåss

"Det svåraste med en sjukdom som din är att du måste acceptera det inte kommer bli det du hade tänkt dig".
 
Jag var hos läkaren idag. En snäll en, med förstående ögon och lugn röst. Och fast han berättade att jag nog inte kommer kunna börja varken träna eller springa igen så kändes det okej och jag fick en remiss till en sjukgymnast. Det är svårt att veta att kroppen, som jag bor i, inte kommer kunna bli vad det har varit eller vad jag vill att den ska bli. Att den bestämmer själv.
 
Maj är EDS awareness month. En månad som vi ägnar åt att upplysa folk om att ehlers danlos syndrom finns och i allra högsta grad är helt verkligt. För att det en dag kanske kommer gå fort att få en diagnos, för att andra ska slippa vänta i 19 år. 
För tillfället sitter jag med en överansträngt hand och en låsning i höften. Jag har inte gjort något speciellt, men kroppen tror att vi (jag och kroppen) har sprungit ett maraton. 
 
Idag betalade jag 300 kronor för tredje gången, men den här gången tror jag kan vara den sista. Jag hoppas det i alla fall. Att diagnosen accepteras av försäkringsbolaget och att jag en dag vaknar upp och tycker det är okej med tanken på att aldrig mer få dansa igen. 
 
 
 
I maj ska vi slåss. 
Precis som alla andra månader.