Det känns som måndag

Imorse vaknade jag vid 7(!!) och pussade Mattias när han drog iväg på sin första arbetsdag för sommaren. Sen ringde jag tandläkaren, åt frukost, blev uppringd av tandläkaren och gick dit. För att göra en lång historia kort: Jag köpte naturgodis för ca två månader sen och råkade få en chokladdoppad STEN som jag bet i. Ont. Gick till tandläkaren då som sa att det inte blivit något. I lördags gjorde det pang-ont och jag sköljde munnen med whiskey. Kom till tandläkaren idag som rynkade på pannan åt att det inte alls var tänderna det var fel på, utan tandköttet. I vanliga fall när man biter på något hårt ser bindväven till att stöten dämpas och eftersom mitt livs ekvation ser ut så här: Ehlers danlos syndrom = försvagad bindväv = dämpar inga stötar. 
 
Och nu ska jag avvakta en vecka för att se. I bästa fall avtar det och allt blir som vanligt och i värsta fall påbörjar kroppen tandlossning och vill att tanden ska bort ELLER så måste tandläkaren "döda tanden och dess nerver" (direktcitat). 
 
Japp. Ah. Älskar fan måndagar.