You make me laugh, you make me shiver

Befinner mig i mitt hem. Mitt egna. Katterna är i Kiruna och min inneboende spårlöst försvunnen. Luleå bjöd på sommar från första sekunden jag klev ut på stationen och nu är jag ledig i två dagar till innan jag jobbar lite mer och sen beger mig till Kiruna för en kort paus innan jag beger mig mot Pajala. Och sen Kiruna igen. Jetset deluxe.
 
Påminner er om ->
 
Hepp hepp, bara att önska på!

Babsan & Jag + ÖNSKERUBRIKEN

Jag har precis färgat mitt hår till perfektion, så pass att jag funderar på att aldrig mer tvätta håret. Men Kiruna bjuder på regn, och inte regn som i ett disigt gruvparadis utan mer som att himlen öppnat sig och tänkt fuck this place in particular:):):) Men är inte ledsen för det, varje Kirunafestival regnar det och varje Kirunafestival blir mitt hår ett lockigt skatbo till kaos. Just denna Kirunafestival rockar jag dock Babsan-looken.
 
 
Alltså.
Jag har stor förståelse för att ni tror att jag försöker *skoja till* det lite nu, men sanningen är den att mitt fuktiga hår cosplayar Babsan oftare än ni tror och endast de som 1. Bott med mig eller 2. Varit med mig i regn har sett detta. 
Ja, jag är även medveten om att jag kommer vara Babsan 2 när jag blir äldre. Har embrejsat det.
 
 
 
 
 
 
Annars tar blogginspon i botten, men jag är så himla glad att fler hittade hit och kommer in nu när felet är "fixat". Jätteglad, tack & tack för att ni är här!
 
Såå jag tänkte vi kör lite *ÖnSkErUbRiKeN* igen!
 
 
ALLTSÅ!
Reglerna: Ni önskar en rubrik, så skriver jag inlägget till.
LOVAR att skriva inlägg till alla rubiker, fick ju skäll sist när jag skippade den anonyma önskningen (från Josse) om varför alla låtar handlar om att vara hög. Ehe. 
 

Typ såhär:
"En dag i mitt liv"
"När jag färgade håret rosa" (Fast till det finns det redan ett inlägg, HÄR)
"Senast jag var på en flygplats" (Finns det också ett inlägg om, typ HÄR)
 
 
En får önska hur många rubriker som helst, som vanligt, samt vara hur anonym en vill. Men roligast är ju såklart om jag får veta vilka som fortfarande läser! 

KÖR KÖR KÖR!

Lyckan i Olyckan

Något fantastiskt har hänt. Och lite knäppt.
I september 2012 ramlade jag och bröt någonting viktigt i foten, och sen dess har jag inte kunnat stå på tå. Och tå, som i balett-stå-på-tå. I lördags ramlade jag igen (en favoritgrej jag gör) och måste ha brutit tillbaka det, för plötsligt kan jag göra piruetter som om jag aldrig haft en paus?! Inget ont som inte för något gott med sig och så vidare.
 
Flashback till när en mycket missnöjd Frida blev inrullad till akuten. 
 
Åker till Luleå i veckoslutet också. Ska jobba och kanske eventuellt boka en tatueringstid. Känns bra, för sen kommer jag tillbaka till Kiruna för att stanna superlänge!

Ett enda stort mörker. Med rosa hår.

Säg något som du är stolt över men som du aldrig får tillfälle att skryta om: 
Att jag dansade mig till en av huvudrollerna i min sista dansuppvisning och att sista dansen på hela föreställningen var min. 

Vilka är dina ofta använda emojis?

Tydligen dessa! Första raden rakt ner är de jag använder mest.

Vad gjorde du igår? 

Eftersom klockan är efter midnatt var det söndag igår. Jag vaknade på bästa vis, myste & såg Kronks nya stil. Hann även leta upp några artiklar till skolan samt städa huset!

En bild som symboliserar dagen:

 Supermyskatten Winston Fender

 

Vilket är ditt lyckonummer? 
12! 

Hur såg du ut som artonåring?

 

 
Rödhårig och varvade pannlugg med snélugg. Säger ju att dagen jag blir less på att byta hårfärg, då kommer jag gå tillbaka till rött.
 

Vilket är ditt senaste köp? 

Tomater, till mina päron som kom hem från byn idag.

Är du allergisk mot något? 

Massa saker, men mest popcorn.

Gillar du någon just nu?

Jaaaa, det kan hända. Por favorrr. 

Vilken tid på morgonen vaknar du? 

När det inte längre får kallas morgon? Eller ja, imorse vaknade jag klockan 10.30. Det är ändå fullt acceptabelt en söndag. Och alla andra dagar som en är ledig på.

Hur ser du oftast ut till vardags? 

Rosa, kort hår med en lock i luggen. Förnekar att jag älskar kläder som är svarta, vita, grå eller blå och försöker en gång i kvartalet *liva upp* min garderob med färg vilket slutar med att jag inte kan matcha det plagget. Har oftast skjorta eller magtröja + lång kofta som påminner om den Döden hade i Sjunde inseglet. Om jag inte har mina svarta Dr Denim med hög midja så är de i tvätten, då bor jag i hög kjol och strumpbyxor tills dess att mina älsklingsbyxor har torkat.
Sminkar mig likadant som jag nu gjort i åtta år; vingad eyeliner. Det är min grej. Ofta med rött, matt och hångelsäkert, läppstift till. 

Ett ord som du aldrig lyckas stava rätt: 
Auschwich. Auschwitz. Auschwitsh. 

Ännu en helg

Vuxenlivet skiljer sig från barndomen på ett vis: En kan förutspå att saker ska gå fel. Det har då resulterat i att jag tyckte att takfest var dålig idé. Satt jag på taket? Svar ja. Kände jag där uppe att det var en dålig idé? Oh ja. Och idag är det söndag och jag har brutit hela kroppen pga ramlade i en osynlig grop igår. Det finns inget hopp längre. 
Men för att vara någon som har ont jämt tycker jag ändå att det här är ett bra ont. Ett ont som ändå är ett tecken på något roligt, och någonstans är det bästa sorten.
 
På tal om ont. Skolan.
Idén till C-uppsatsen börjar ta form och min idé är godkänd från De Lärda. Så i sommar ska jag, förutom att skriva uppsatser till förbannelse, läsa böcker som inte slutar med att prinsessan får prinsen. Lite som en revolt mot Lyckliga Slut™ och mot att unga mår dåligt för att det inte är okej att må dåligt, spiralen som gör att ångest föder skuld och skuld genererar i mer ångest för att vi lär oss att man måste vara glad hela tiden. 
Ni hör ju, kommer bli lyckligaste uppsatsen i mitt liv? Inte. Men det kanske är viktigt ändå. (Okej, hjärtefrågan. Antar att ni kommer få läsa mer om det längre från pga c-uppsats på en miljon sidor ska skrivas).
 
 
 
Aja, tänkte att det var länge sen ni hörde från Ångestkanalen AKA Helt Jävla Banan AKA Rekylen Bajs + PandaFrida.
Det här är på tapeten nu:
 
 
 
 Jepp. 
Det går bra nu.
 
(Vilket det gör, vill bara säga det. Att sommaren börjar kännas och snart är Kiruna tillräckligt varmt för att bjuda på glass i solen, att jag har körkort och bil som tillåter mig att åka till byn, som jag gillar i lagom stora doser, enbart för att bada i sjön. Att kaffet smakar så himla gott, att solen sticker mig i ögonen på morgonen. Att Winston Fender har fått en bästa vän som inte är jag och som han ropar efter när han känner sig ensam efter att ytterdörren slagit igen. 
Och att hösten och vintern känns som en evighet sen, för att jag kommer ihåg vad som hände då och för att det inte är så längre. 
För att sommarregn är vackert och för att utsikten från höga höjder är perfekt under midnattssolens timmar. För att jag är glad igen, för att våren har varit snäll och sommaren efterlängtad. För att jag skrattar så himla mycket mer än någonting annat, som att allt skratt som dog i vintras kommer tillbaka i skrattattacker som jag varken kan eller vill hålla tillbaka. Och varför skulle jag?)
 
Tack tack livet, vi håller det såhär ett tag till.