Berättelsen om mitt hår

Jag hinner för sjutton inte med längre! Jag åker på jobbet klocksn sju, kommer hem kvart i sex och valpkursen börjar sex och slutar klockan nio. Det är så himla roligt att vara på språng, men blir ju såklart himla trött. Imorgon jobbar jag 16-22.30 och det tar en timme att åka till och från jobbet (okej, ska sluta tjata men vad fan). Till helgen ska jag i alla fall hjälpa en vän att flytta in. Hos mig. Så bli så spännande att bli roomies! Hon går i min klass och fick plötsligt veta att hon inte kan bo kvar i sin gamla lya för tillfället, och jag råkar ju ha ett rum som står alldeles tomt! Perfekt!
 
Men nu, till något som är SJUKT viktigt.
Mitt hår.
Mitt förbaskade jäkla hår som jag aldrig kan bestämma mig för vad jag ska göra av. Jag bestämde mig under helgen för att "Nä, nu går jag tillbaka till rött igen och blir sådär härligt ginger!". Mest pga 1. Ingen tar mig på allvar när jag har rosa hår och 2. färgen blir så jäkla ojämn = gick som en smällkaramell i håret på festivalen. 
Men så kom jag hem, duschade och inpacketerade håret och HÄPP! så var håret den PERFEKTA nyansen av pastellrosa. Dessutom mjukt och följsamt. Fick ångest över att bli röd igen. Har ju peppat inför att bli ljusblå eller mintgrön också, men känner att det inte finns tid för det. Att det inte riktigt är "jag".
 
Men så är jag ju himla sugen på att bli nästan helt vit. Eller ja, ni vet. Bara, ofärgad lixom? Och från vitt är det så himla lätt att gå till alla andra färger om jag senare skulle känna för det. Lixom. Ta tid att verkligen bEsTäMmA mig.
 
 
Sitter i alla fall just nu med äggviteplåster i ansiktet. Den allergiska reaktionen jag fick i februari bägrar lägga sig och det kombinerat med nytt jobb med dålig luft och massa stress har lixom resulterat i katastrofal hy. Eller, katastrofal för att vara jag. Tror dessutom p-staven har ett finger med i spelet. Största problemet just nu är dock att katta försöker stånga mig i ansiktet, vilket skulle leda till att pälsen klibbar fast i plåstren och ger mig en skön ansiktsbehåring.

Tillbaka igen

Öh hej.
Åkte visst till Kiruna och tog hand om dels tråkiga saker, men också roliga saker. Som Den Svenska Björnstammen och Linnea Henriksson. Åkte lite karusell, träffade hemma-folket och sen hoppade vi in i bilen och åkte hem. 
Minou, som fått vara ensam hemma över natten hade SÅ MYCKET ATT BERÄTTA!? Helt sjukt vad det kan hända grejer i ett kattliv på ett dygn.
 
 
 
Hoff, finaste kisse. Lär väl aldrig sluta ta bilder på dig när du myser runt i sängen.
 
Annars hoppar jag på jobb imorgon, det känns lite jobbigt att ställa klockan så tidigt och sen hoppa i bilen för att köra mina 45 minuter till jobbet. Men på lördag är jag åter ledig och får ägna mig åt vad sjutton jag vill. Sen peppar jag två veckor med jobb, elva dagar i steck och SEN är det färdigjobbat för denna sommar. Tänk, jag som hade planerat att inte jobba alls och bara vara hemma med Enok? Jaja, livet. Går ej att planera.

Imorgon.

Imorgon åker jag till Kiruna. Med buss. Men what the heck, det får gå bra! Har inte packat än, men jag ska göra det ikväll. Ska packa ner finaste stassen, fast det lär bli kallt ändå. Är inte trött, börjar nio imorgon och jag ska fixa naglarna också. Är lite sugen på gele, men samtigt sugen på mina egna färger som jag kan byta från dag till dag. Nåja.
 
Enok har tappat två tänder idag, berättar Pontus.
 -Slår du honom? undrar jag
- Ja, men baseballträ.
 
ok.
 
 

Sj.

Min lediga dag, har varit hos optikern och skulle just sätta mig ner för att boka tågbiljett. Så går det inga tåg till Kiruna. Blir för sjutton helt jävla kollrig på sånt. Sitter i kö med SJ för att höra om det är sant, går det verkligen inga tåg imorgon?
Annars får jag väl bussa i 6-8 timmar och punga ut 400 spänn för det. En riktigt dålig deal om du frågar mig. 
 
Sitter i telefonkö hos SJ också. Och tro mig när jag säger att den går lika långsamt som deras tåg. 
 
 
 
//arg tjej_92//