Soff-jävel

Ja, kattskjortan igen. Perfekta målarskjortan. För ja, håller fortfarande på med soffjävlen...
MEN!! Idag blev den färdigmålad och det firar håret med att locka upp sig. Hepp hepp, vill tämja det med plattången men ska låta bli!
 
 

Glee-gurl

Min nya (gamla) besatthet: Glee.
Alltså, jag älskar glee. Följer ingen annan serie, har aldrig gjort och om Glee bara fortsätter kommer jag nog aldrig att göra det heller. Vill ungefär att mitt liv ska vara som i Glee. Vill bara att under alla mina känslomässiga moments brista ut i sång, och alla runt om mig ska sjunga med och göra en icke inövad koreografi som alla bara kan? Vill även att ett band ska slajda upp i bakgrunden och bara köra mitt livs låtar på gehör. 
 
 

Lite prat bara

Har rastat Enok och när jag kommer in står Minou och river upp MIN ENDA TOMATPLANTA?! Vad i... Dessutom hade hon lagt en hårsnodd där som hon försökte leka med, och då rev hon upp plantan med roten.. Vi får se om den någonsin hämtar sig igen.
 
Håller förresten på att leta inspiration till HP-festen som ska äga rum i höst. Är OMÅTTLIGT pepp och vill egentligen bara skriva VEM jag ska klä ut mig till, men det måste ju förbli en hemlis. Åh, hatar ju hemlisar. Som när Pontus sa att han redan köpt min födelsedagspresent. Avskyr att veta sånt. Att veta att det är något jag inte vet. Älskar Pontus dock, vilket är tur.
 
 
NU ska jag äntligen duscha bort oljan från håret och bli människa igen. Tjohej!

Regnet

VARFÖR börjar det alltid regna dagen efter jag tvättat håret med äppelcidervinäger? Det slår aldrig fel. Det har för sjutton varit tokvarmt i flera veckor och sen tittar jag på vinägerflaskan och så öser regnet ner. På detta vis gör jag ju slut på sommaren?!
 
Jaja, en bra sak kommer i alla fall av regnet.
Enok sjukligt snygga regnkappa. Är emot kläder som saknar funktion på hundar. Känner bara.. why? Men efter första regndroppen landade i hans päls och han, likt matte, kräver ett DYGN på sig att torka kände jag att det var värt. Det tycker Enok också.
 


 

Dagens seger

Knappt har dagen börjat och jag har redan vunnit ett viktigt slag. Small step for a human, men ett himla stort steg för mig. Jag tog aldrig någon bedövning innan mina prover, jag svimmade inte. Jag grät inte heller. Allt gick bara bra. Och idag är första gången jag fick den vanliga nålen. Inte lilla nålen och inte fjärilsnålen. Vanliga. Jag fick titta på den också, ta den i handen och känna på själva nålen med hållaren. 
 
Sakta med säkert börjar min kropp komma över fobin för nålar. Det är inte fullt så jobbigt längre och om en ska försöka se allt från den ljusa sidan så antar jag att mina många besök på sjukhuset de senaste åren har genererat i att kroppen har börjat inse att det är okej. Inte bra, men accepterat. 
 
 
Jag vill förresten påpeka att jag, eftersom jag bott bredvid havet, fått lite färg! Inte mycket eller så, men mer än jag belv efter 10 dagar vid ekvatorn för snart två år sen. Härligt!
 
 
Ps. Älskar min kattskjorta