Mitt i veckan

Somnade igår trots allt, men drömde konstiga drömmar hela natten och orkade inte stiga upp förrän vid elva. Minou pussar på mig och hoppas att jag ska klia på henne när hon ligger på köksbordet.
Men egentligen ska jag ta och fixa och dona med mitt nya bankkort som kommit till mig. Det ska aktiveras och hålla på och jag är ju handikappad på sånt.
 
Längtar till sommaren. Till man kan gå utan strumpbyxor. Längtar till en annan stad. Kanske ett annat land också, nån gång ibland. Det kom snö idag, som det ska i februari. Men det suger ändå. Vill att det ska bli maj.

Let me tell you a story

Min gamla lärare hörde av sig. Eller ja, hon är inte gammal, men jag hade henne under högstadiet. Hon var en av de lärare som lyssnade mest, skrattade högt och sa ifrån när något inte var okej. Hon och min svensklärare var nog två av tre lärare som fick mig att vilja bli lärare.
 
Så frågade hon mig om jag kanske vill komma och prata för hennes klass. Och jag tänker inte tveka. För jag önskar att någon hade kommit till min klass och sagt att det är länge kvar till man är vuxen, fast man är snart 21 och fortfarande älskar converse. 
För jag var för sjutton LIVRÄDD för att växa upp. När jag var 16 trodde jag livet tog slut vid 20. För då får man inte skratta högt, gråta inför folk eller ha kjol på sig längre. Men det är klart man får. Det är okej.
 
Frida & Josse, 16 år.
 
 
Men mest ska jag prata om min dyskalkyli. Och om att det går att leva ett skitbra liv med det.
För när jag var 16 fick jag höra av en lärare att jag "Kanske bara är lite dum i huvudet". Där sprack det. Då bestämde jag mig för att aldrig säga så till någon av mina framtida elever. Och den dagen packade jag ihop mina matteböcker och gick därifrån. "Du måste ju förstå hur jag menar när jag visar här i diagrammet! Du MÅSTE JU FÖRSTÅ!?". 
 
Men jag förstod inte. Men jag klarade Matte A ändå. Läste Matte B också, men presterade så dåligt trots att jag var med på samtliga lektioner att jag inte ens fick ett IG. Jag fick BetygUnderlag saknas. BUS. Streck alltså. Men läraren som jag hade då var snäll och satte ett IG ändå. "Du behöver ju inte jobba med matte senare i livet" och "matten kommer att finnas överallt" gick inte ihop. Det knäckte mig.
 
Skitartikel
 
Och jag önskar att någon hade sagt att det blir bra ändå. För vad gör jag väl om dagarna förutom att knappa in siffror och räkna ut vad fläskfilén kostar per kilo. Jag har en miniräknare, jag vet hur man räknar ut kilopris. Att det tar tid för mig att räkna ut procent stör mig sällan, för jag vet ju att det är okej och börjar jag stressa blir det bara fel. Jag minns inte alla nummer för frukter och grönsaker, men jag minns mönstret siffrorna gör. Samma med telefonnummer. Alla nummer har ett eget mönster. 
Det är okej att fråga tusen gånger VILKEN tid vi egentligen skulle träffas. 13.00, visst är det klockan ett? Bra, då ses vi då!
 
Men jag önskar någon hade sagt till mig att det var okej. 
Det är okej att ha svårt med något. Det är okej att skratta högt, att bli full och dansa fult på ett tomt dansgolv. Det är okej att vilja vara nykter och ÄNDÅ rocka loss på dansgolvet. Det är okej att låsa in sig i omklädningsrummet på jobbet och gråta en skvätt för att något är jobbigt och det är okej att säga ifrån. Viktigast är att man är den man vill vara, tror jag?
 

För det ska aldrig bli som det var

Sitter återigen i köket. Lyssnar på TV och målar naglarna, väntar på att vattnet ska koka klart. Är annars anti varma koppen-middagar, men idag sov jag bort middagstiden. Jävla insomniamonster. Du kan väl inte tänka dig att låta mig sova om nätterna? Nä. För det har du ju inte gjort på flera år. Blir för sjutton gråhårig. Nåja, just i kväll är det i alla fall mitt eget fel om jag ligger vaken till fem och funderar vad securitasvakter gör när de jobbar natt. Eller hur ett koronamassutkast ser ut från rymden. 
 
*driver iväg*
 
 
HUR SOM HELST.
Imorgon börjar jag 16, hinner inte träffa min sambo då heller. Vet inte ens om han bor kvar här? Det kan ju faktiskt vara så att han flyttat ut utan att jag har märkt det. Det enda bevis på att någon annan än jag och katten bor här är att det är ommöblerat i vardagsrummet när jag kom hem. Fast det kan ju vara katten. 

Hårakuten

Seriöst, kära läsare. Jag behöver hjälp.
Jag vill bara fixa om i mitt hår. Klippa, färga, raka, spara ut. You name it. Blir fan galen på denna inte heta cocker spaniel-look som jag har för tillfället. Frågade Krillson och han säger ingenting, för han skiter väl i det. Han skulle inte ens se om jag rakade av allt hår, tatuerade hans namn i ansiktet och stövlade in i vardagsrummet i tåga. JO men så att.. precis.
 
Jaja, imorgon jobbar jag morgonskiftet. Hallelujah! Sen ska jag hem och INTE träffa min man. För han börjar när jag slutar. Så jag ska inte göra något, bara må piss för att jag alltid blir sjuk av vaccinationer (tog en idag).
 
Jaja. Fota lite imorgon kanske? Eventuellt.
 
Och eventuellt att jag kanske aldrig kommer få Minou på bild.