Silver

När jag vaknade i morse var att lila borta(?) och kvar finns en, inte så smickrande, silverlook. Mja. Inte riktigt vad jag tänkte mig kanske?
Så sjappar och köper lite hårfärg, sen är det banne mig sista gången jag försöker för mitt hår VILL INTE. Det vägrar. Och jag vägrar ge mig?
 
 
Efter nyår tänkte jag hur som helst fixa upp bloggen. Lägga till en header bland annat.. Frostig löv är inte riktigt min stil. Så om allt kaosar i någon dag så vet ni. Och gör det inte det så står bloggen oförändrad tills jag skrivit min essä. Ska FÖRSÖKA, okej? Oklart varför jag börjar med allt på samma gång, ingen ordning i mig och dessutom ska jag göra nyårstårtan idag. 
 
Note to self 2014: Struktur för fan. 

Fool me twice, Shame on me

Varför färgar jag alltid håret dagen innan nyårsafton? Vet ej. Det blev hur som helst sivergrått (♥) och nu sitter jag med en avfärgning i. Färgen fäste lixom inte i håret ens? Jaja, sånt händer väl tänker jag och får gå efter plan B imorgon (nyårsafton..)
 
Har i alla fall bestämt mig för vilka nyårskläder jag ska ha, och livet är rätt fint ändå. Bokade en tid hos en frissa istället, erkänner mig slagen och det är inte ens en vecka kvar tills dess. Kan leva med silverhåret, det en blå utväxt. Värre saker har väl hänt och imorgon är det nyårsafton och vi ska ha det supertrevligt. Ska baka tårta imorgon också, hoppas det går bättre än med hårfärgandet. 
 
Nyårslöfte 2014: SLUTA FÄRGA HÅRET INNAN NYÅRSAFTON!!!

Ers tröttighet

I natt har jag drömt en massa rokiga drömmar. Sov i 12 timmar(!!!!) och vaknade dödstrött. Det finns lixom ingen balans, antingen är jag trött eller så är jag pigg. Vilket som. Har hur som helst handlat lite grejs till imorgon, vilket är den ungefär bästa dagen på året. Ska fira in nyåret hos Josse, där jag står för efterrätten i trerättersmenyn. Himla trevligt!
Ska även färga håret idag då hårfärgen ÄNTLIGEN kom. Drömde om det i natt, det slog in. Pang på, bara sådär. Så Josse kommer över ikväll och tillsammans ska vi njuta av väteperoxidångorna. Som vi alltid gör, kan hända att det kommer en bild senare. Lovar inget, är ju sämst på bilder osv.
 
Nu ska jag måla naglarna tänkte jag. Nyårsfina och så, städa upp i rummet och lite andra smågrejer. Längtar redan till det nya året, känner att det kan bli ett rikigt bra år?
 
Minou firar in 2013. 
Aldrig sett en katt så glad.
Det är ett enhörningshorn. 
 

The little voice

Innan jul körde jag på rätt många tentor, och började därför skriva på det här inlägget redan då. Funderade mycket på om det verkligen var vad jag ville eller om jag bara envist pluggade för att bevisa för mig, för någon, att jag kunde. Hamnade i något av en svacka, med pojkvännen i Japan och VG på samtliga tentor. Utom de jag inte ens lyckades klara av. 
 
Så började helt enkelt tänka att jag inte riktigt var lämpad för att bli lärare. Att det var en fin tanke, men inte någonting för mig. Att Coop för alltid skulle vara min arbetsplats. Och inget fel i Coop, men det var inte tanken från början. Jag blev skitledsen när jag fick tillbaka tentasvaret så klart, att anmäla sig till sin livs första omtenta kändes SÅDÄR. Fick höra att jag borde tanka över mitt val, leta yrken som spelar på mina andra styrkor.
 
Vilka andra styrkor?
För om jag inte är duktig på matte, och nu fick höra att min svenska inte dög heller, vad ska jag då göra? 
 
Så jag la mig i sängen och sov i en vecka ungefär. Med migrän, nackspärr och pluggångesten from hell. Vakna timmar läste jag engelska böcker och gick på lektioner. Alltid trött. Alltid skitless. Sökte i vardagen efter saker som jag var bra på. 
Min hjärna processar långsamt. Det tar tid innan saker fastnar, jag måste få se, imitera och försöka själv innan jag förstår. 
 
Så jag tänkte att jag hoppar av. Försöker igen ett annat år, en annan tid. Kanske. Eller så reser jag bort, flyr och bara fanfanfan för resten av mitt liv. 
 
Och en kväll när jag låg och halvsov så bara.. Nej. Nu testar jag igen.
 
 
 
Tänker att jag kör på till sommaren i alla fall. Att hur jobbigt det än är så ska jag hålla ut till sommaren. Japp. Göra alla jävla omtentor som finns och leva på luft till jag jävlar i mig klarar detta. Hur ska jag annars kunna möta min spegelbilds blick och bara "Näe, du gav upp för att det blev lite JOBBIGT". Helvete heller.
 
Så kom tentadagen, jag har aldrig varit nervös inför ett prov bortsett från körkortsprovet. Men nu, kunde knappt äta frukost. Gick dit, första frågan var om paradigmatisk kunskap. Och jag satte den. Faktum är att jag satte tentan, att jag inte var många poäng från att spika den med full pott. Då klarade jag förra kursen, men en kurs kvar; den som var aktuell nu.
Åkte till Kiruna för att skriva min diary, skrev som en slav och kammade hem ett G. Ett litet G. Det var diary part 1. Part 2 lämnade jag in samma vecka som jag tog jullov. Fick svaret idag.
 
Högsta betyg. 
På riktigt. Högsta betyg. Det känns lättare att fortsätta och sikta in sig på sommar. Roligare att gå ut på praktik nu. Det är visserligen tre tentor innan jag går på min första VFU, men det är då. För nu har jag klarat min diary med högsta betyg och jag måste få leva lite på det. 
 
Så avslutar detta milslånga inlägg på samma vis som jag avslutade min diary.
 
 
 
Klappar mig själv på axeln. Rockstjärna eller pokémontränare blir du nog inte, Frida. Men en dag, när solen kysser din kind, så kommer det bli något vettigt av dig också. Glöm inte det.

Att planera ett liv på en eftermiddag

När jag var liten visste jag precis hur min framtid skulle se ut. När jag var barn ville jag bli väderpresentatör på Tv4(...) och senare veterinär. Det utvecklades vidare till fotograf och drömmen om Japan. Höll i fotografdrömmen rätt länge, Japandrömmen ännu längre. I artonårsåldern tänkte jag på lärare för första gången någonsin, det växte på mig och nu känns det fortfarande rätt. 
 
Tänker att jag går ut skolan när jag är 27, att jag inte vet någonting efter det. Tänker att det är rätt skönt ändå, för det betyder att jag får drömma om vad jag vill. Men är rätt säker på att jag aldrig blir rockstjärna, pokémontränare eller receptarie på apotek. Eller mattelärare. 
Idag drabbades jag av mitt första vuxeninfall. Jag vet vilken stuga jag vill ha, dagen jag blir stugägare. Helt sjukt. Att jag på allvar tänkte tanken. 
 
Men stugägare blir jag inte idag. Eller imorgon. Inte heller dagen efter det, men tycker det är så himla skönt att kunna tänka på vilken framtid jag vill. Vare sig det är i England med en sommarstuga i Sverige eller i Peru i ett tält så får jag drömma om vad jag vill. Det är skönt. Att få drömma om vad jag vill.