Det är så jag säger det

Dagarna lixom flyger förbi nu för tiden, jag har kanske fått ett liv ändå? Nog för att jag mestadels bara fikar, myser och ser Glee, men jag älskar mitt liv så mycket. Kanske lite mer nu. Slåt vad om att Josse läser detta, ler lite och tycker jag är en tönt. Fast hon är nog lite glad ändå, för hon vet. Josse vet alltid nästan allt.



Nu ska jag stiga upp från sängen, plocka upp byxorna som någon slängt mitt på golvet. Ja, kan väl hända att jag tycker det är fint. Jävligt fint. Fint som snus faktiskt. Varför nu snus skulle vara fint? Hej då.



Nörden



Jag kan inte hjälpa att bli grymt imponerad av fiskar som dessa. Det får mig att vilja skaffa en till kampis, i ett annat akvarium. Men Generalen är speciell. Min första. Och jag får dessutom ALLA som kommer hit att faktiskt kalla honom "Generalen". Han har en viss makt, min finfina kampis.

Tämja kaos

Hur mycket jag än plockar och städar i mitt rum blir det aldrig bra. Det är alltid lite kaos, men jag antar att det är för att jag bor här. Jag är en del av kaoset. Det röda i mitt annars svartvita rum, ungefär. Just nu står en lampa MITT på golvet, för jag vet inte vars jag ska lägga den.
Dessutom är mitt temporära sängbord lite för stort så man kan inte öppna dörren mer än 90°. Inte för att det behövs mer, men mest för sakens skull.

kaos.

Fiskarna har det bra i alla fall, fast jag tappade generalen i golvet igår. Han hoppade och på den vägen vare, men han lever. Än så länge.

Våra barn

Jag vaknar sällan på natten, men just i natt gjorde jag det. Så pissnödig att jag höll på att dö. Så påväg upp från sängen säger någon "Tar du med dig barnen?".
Prata i sömnen is the shit.