Innan stormen

Halvligger i vardagsrummets fåtölj. Har blivit ruskigt förkyld, men resonerar ändå att det är bättre att vara det nu än när vi flyttar.
SItter och filosoferar på kattnamn. Eftersom det är en hona vi ska få så kretsar tankarna kring såna namn. Molly, Minou, Petit och Pikku har fastnat mest hos mig. Smoggi gillar Molly och Minou. Antar att han inte är lika fäst vid utländska namn? Men jag känner på mig att det är en liten Minou som väntas. 
 
Jaja, känner av ridningen igår. En härlig, men svag, träningsvärk i rygg, biceps och magen. Min fingrar grät igår, men det har gått över idag. Längtar som fan tills nästa vecka. Flytt, stall och katt i samma veva. Jetsetlife.

Dippen

Kan ni förstå vilken besvikelse?
Knallar in på stallet, gör iordning min häst, ut i ridhuset och sitter upp. Allt känns så jävla bra. Så. Jävla. Bra. Ni fattar inte, det är som om det var igår jag kom fram i trav, lättridning. Värt att nämnas, det var INTE igår. Så jävla underbart.

Förstå då besvikelsen när mina knän inte fixar det.
Förstå att jag satt på hästen och nästan grinade för att det gjorde så ont, fast hästen var världens finaste och allt. Ville helst skjuta mig i huvudet. 
Så vad gör man inte när man kommer hem? Man sätter sig och googlar på lösningar på problemet, i detta fall Chondromalacia patellae. Vad finner jag då? Jo, inte ett jävla skit. "Träna mer, gå hos sjukgymnast och du kommer aldrig bli frisk. tack och adjö"
 
URSÄKTA MIG MEN KAN NI INTE BARA GE MIG LITE MER EVIGHETSDIAGNOSER NÄR NI ÄNDÅ HÅLLER PÅ?!
Jag har seriöst tränat hos den där jävla sjukgymnasten i flera år. Flera år. Jag har dansat i flera år. Och det fick jag snällt sluta med. Jag red i flera år. Slutade där också. Sjukgymnasten gnagde på med sina futtiga jävla övningar som tio tåhävningar per dag. TIO, per dag. TIO FUCKING TÅHÄVNINGAR?!?! Jag tränar mer effektivt när jag sträcker mig på morgonen. När jag häller upp fil i ett glas. När jag borstar tänderna.
 
 
Och vet ni vad.
Om jag fick välja, så skulle jag operara bort skiten. Båda knäna på en gång. Bort bort bort med eländet. Men det går ju förstås inte. Speciellt inte i Kiruna. Här får man inte ens föda barn.

Tillbaka

Ikväll ska jag till stallet. Kasta mig upp på hästen igen. Förhoppningsvis kastar den inte av mig. 
Och såklart hoppas jag ju på någon annan än Laser. Mest Brisco eller Dessi, men jag vet inte än vem jag får. Jag måste hur som helst köpa nya ridbyxor, handskar samt en tröja att rida i. Resten finns, hjälm och spö och såna grejer.

Gud vad jag längtar!
Denna hatkärlek jag känner för hästar, denna skräckblandade förtjusning!

Förresten.

Just när allt verkar falla på plats helt perfekt så kommer något som gör det ännu mer perfekt.
Jag får börja rida igen och kanske redan imorgon. Mitt hjärta spricker snart av kärlek och längtan.

Planerar

Vilka badrumshanddukar ska vi ha?
Typ, blåa och fräscha? Eller rödorange som matchar min badrumsmatta i form av Pacmanspöket? Eller ska vi byta ut matta också, börja om från ruta ett?

Det är ett jäkla göra alltså. Att flytta. Men jag älskar det!
Sen ska vi få tillökning också. Jepp. Inte barn dock, tack och lov. Men snart åker vi och hämtar en kissebebis. Åtta veckor är hon nu och inte riktigt redo att lämna mamma sin. Men snart, när hon inte är lika färsk.
 
 
Jaja, nu kom Smoggi hem och vi ska och kolla på dedär jäkla handdukarna. Fast nu svär han "fittans jävla balle". Vet inte, men nu svär han att han redan har packat ner allt han äger i banankartonger? Skyll sig själv? Geniet har packat ner alla sina skor också.
NU ska vi faktiskt åka. Tjingeling!